Jag förstår verkligen inte vad som är problemet. eller jo det gör jag, jag är en inkompinent efterbliven med alvarliga problem. Varje dag säger jag till mig själv jo men så farligt är det inte. Nej det är KATASTROF, och då menar jag TOTAL KATASTROF.
Man ska inte ge upp, men just nu är det banne mig inte långt ifrån. Jag vet helt enkelt inte vad jags ka ta vägen. För varje gång så sjunker mitt självförtroende.

Nu sitter jag här och ja, jag gråter över mig själv. Jag r så jävla patetisk och pinsam. Det sprutar inte ur ögonen, men en och annan tår kommer ner för kinden. Vet inte varför jag skriver det. Men känner att jag behöver skriva det. Sen om jag ska vara ärlig så skiter jag i vad alla andra tycker om det!!