Med tårfyllda ögon skriver jag det här inlägget, för just nu känns allt bara som en enda stor mardröm. Jag kan inte förstå att det är sant. Det som hänt händer bara i film!! Men tyvärr var det här verklighet och det är så hemskt! På någon minut försvan halva mitt liv. Oavsett vad alla säger så har jag själv så svårt att inte klandra mig själv för det som hänt!!

Jag fick inte säga hejdå och du försvann i armarna på mig och det gör nog det hela bara värre!!
Vila i frid nu min underbara älskade springare!!