Gårdagen tillbringades mestadels i tårar tyvärr, det tog ett tag innan chocken smält bort. Nu känns det mycket bättre efter allt stöd och omtanke som kryllat runt omkring mig de senaste två dagarna! Bara det att Jennifer och Sandra kom förbi med min favorit glass värmde så otroligt mycket. Alla har varit jätte omtänksamma och underbara! 
Jag har världens bästa vänner runt mig! 

Men som jag skrev ovan, trots att det bara gått två dagar känns det bättre. Idag var jag ner till stallet och satt i en timme i Tinos gamla box, som nu mera tillhör shettisen Emil, och lät det sista komma ut. Ändra på bilden att inte se Tino där utan Emil istället. Det är så det är nu. Ofattbart egentligen, men saker händer hela tiden som ändrar ens liv. Dock uppskattas vissa mer än andra!
Tino kommer nog alltid att finnas med, trots att han varit med under så kort tid. Men på den tiden har han varit underbar och lärt mig så himla mycket saker som jag kommer kunna ha med mig hela livet ut! Han svetsades fast i mitt hjärta från att jag såg honom första gången, vilket är helt sjukt. Nu springer han där på de evigt gröna ängarna. Underbara finaste Trentino <3